En dag puder, Max roadtrip, Erik efterlyst, födelsedagsfest och slappdag med virkning(!?)
Max var den enda som inte tog med sig en dator hit till Fernie. För att stilla sin datorabstinens har han tapppert bönat och bett för att få låna någon av de fyra lap tops som stått här i vårt Lower Penthouse. Men detta var tydligen inte tillräckligt för att stilla ett kraftigt beroende (framför allt orsakat av ett långdraget WOW-missbruk http://eu.wowarmory.com/character-sheet.xml?r=Jaedenar&n=Garbo). Resultatet blev att klockan 09.05 i onsdags satte han sig på en buss med destination Cranbrook, Wal Mart. Vad som verkligen hände vet ingen annan än han och därför ska han själv få berätta vad som hände. Men jag kan ju säga att vadslagningarna haglade här hemma om han skulle lyckas ta sig tillbaka hem eller inte. Lycklig utgång var en riktigt högoddsare.
Nu åter till skidåkningen. Som sagt så gick vi upp tidigt och stod på hiking spot redan klockan 08.20. Hiking spoten är en plats där en mindre tvärgata korsar huvudgatan vilket skapar en smidig plats för bilar att stanna på, i alla fall på den sidan av vägen som går mot backen. På andra sidan vägen är tvärgatan delad i två av en refug. Två tydliga enkelriktat-skyltar visar klart att man bara får köra in på den högra filen.. väldigt logiskt eftersom det är högertrafik. Torts detta verkar dessa Fernian-rednecks ha ruggit svårt med höger och vänster liksom att styra en bil. Vi börjar fundera på om de finns rattar i dessa monsterbilar eller om de helt enkelt hoppas på bumper car-principen (förr eller senare studsar man rätt om man kör in i räckena).
Vi stod alltså glada i hågen med tummen ut i gatan och väntade på att bli upplockade när en pick up size XXL kom farande och för att svänga in på tvärgatan på andra sidan vägen. I full fart satsade han på vänsterfilen, alltså mot enkelriktat (att köra på höger sida av vägen är töntigt), och passar i farten på att klippa den ena enkelriktat-skylten med kofångaren. Det sjuka med detta är att bilen var så enormt stor att skylten inte nådde över motorhuven vilket resulterade i att skylten flög åt sidan medan blien glatt tuffar vidare. Förmodligen svor föraren i bilen över att han inte köpt en ännu större bil så att lacken inte skulle repats.
Väl i backen var åkingnen bättre än förväntat. En analys av vindarna, genomförd av Holm och mig, gjorde att vi lyckades spåra områdena dit snön blåst. Lyckliga hittade vi knähögt puder i Ceder Bowls skogar. Grunden under var inte optimal men vi njöt ändå till fullo av att åter känna lössnö yra runt kroppen. Men man vill alltid ha mer... Så vi bestämde oss för att hike'a (inte lifta! Hike'a = knata uppför berget) upp till Snake Ridge. Holm och Hampus valde var sin linje i lössnön lite längre ned än Erik och Mig. Som vanligt ska vi vara störst, bäst och vackrast vilket i det här fallet betydde: gå högt upp för att sedan skråa långt till en öppen yta som vi tidigare spanat in.
Jag ser ganska snabbt att jag inte kommit tillräckligt högt upp för att ta mig dit. En tät skog med följande stup låg emellan oss och den öppna linjen vilket gjorde att jag gav upp. Jag stannade och sa till Erik att jag skulle ta en linje rakt ned istället. Han nickar och fortsätter in i skogen. Det var det sista vi såg av Erik på 1,5 timme. Hampus, Holm och jag väntade nere vid liften (enda stället man kan komma till från det åket vi valt) i 20 minuter innan vi började förstå att något måste hänt.
Liftpersonalen hade inte sett honom och berget var tomt. Vår search & rescue-instinkt satte igång och vi sa till liftkillen att meddela oss om han skulle se Erik komma åkande. Vi begav oss uppför liften och vidare ned till nästa lift där jag även där bad dem hålla utkik efter en svartvit skidåkare med en svensk flagga på armen. Det var då som det blev allvar. En efterlysning gick ut till all skidpersonal, skidpoliser och sjukvårdare på fjället. "Erik Lundell, Svensk, Svartvitt Peak Preformance-ställe, svensk flagga på armen, svart Giro Hjälm, Svarta Oakley Crowbar, rödsvarta Black Crows-skidor,svart ryggsäck; sågs senast på Snake Ridge". Jag blev kvarhållen som vittne och blev tvungen att invänta polis för att bli förhörd. Under tiden ger sig Holm och Hampus själva iväg till den plats vi senast såg Erik på. Jag får stå kvar vid liften med personal som börjar dra skräckhistorier om olika olyckor de varit med om runt om i Kanada, lagom roligt.. Efter 1 timme fick jag ett meddelande från en av avalanch patrol-killarna att de hittat Erik. Men han kunde ingen säga i vilket skick Erik var i eller vad som hänt. Det tog ytterliggare en halvtimme innan vi åter träffade Erik som utförligt blev utfrågad av oss vad som hänt.
Skogen som han skråade in i visade sig vara enormt brant och mynade ut i ett par feta stup. Utan något annat val hade han knäppt av sig skidorna för att vandra uppåt och runt stupen. Han lyckades då hamna i en renblåst ravin där han knäppte på sig skidorna och bokstavligen gick ned för hela branten. Så i över 45 minuter hade han försökt ta sig nedför knappa 100 fallhöjdsmetrar. En höjdrädd Erik blev lätt förvånad då han svettig kom ner till liften och fick höra att han var efterlyst i hela systemet. Numera håller vi ihop bättre på berget!
På kvällen firade vi Oskar (en av Saltis-grabbarna) som fyllde myndig i BC. Det blev en trevlig tillställning som började med pizzamiddag som övergick i hemmafest vilken tog slut framåt småtimmarna. Idag (torsdag) har vi satt igång med vår nya Bummar-hobby, virkning. Emma och Elin har lärt oss virka mössor så nu sitter alla utom Caap (om pillar på sin nya dator) och virkar. Erik är den som tränat mest och han sitter i nuläget och drar upp halva mössan som blev förstor. Och tro inte att vi börjar med enfärgade tråkiga saker. Holm satsar ränder medan Erik gör en Epstein Design-mössa, halva bestående av en svensk flagga, halva vit. Vad Hampus pillar på vet bara gudarna.. Min svarta tråd tog slut lite tidigt så den svenska flaggan har inte börjats på än. Ett besök hos garntjejen Naomi är alltså en av prioriteringarana imorgon.
Sådär jag, nu har jag nog lyckats slänga upp det längsta inlägget någonsin. Det innehåller med största sannolikhet tillräckligt många grammatiska fel för att få vilken svenskalärare som helst att brista i gråt. Vad ska jag säga? Jag är för lat för att läsa igenom all skit jag klämt ur mig helt enkelt!
Nu ska jag avsluta med lite hälsningar:
- Ett extra stort grattis till Thilda som tagit körkort precis!
- Vinkar glatt till Micke, Matte och Adrian som förmodligen jobbar gärnet på Investerum för tillfället. Och att Björn klarar sig i Ume'.
- Amis, sluta drägla efter alla jibbare!
- Många pussar till Tessan och MM!
- Hoppas brorsan lyckats få tummen ur och gått vidare med någon av alla tjejer som han "bara är kompis med".
- Emil och Jesper, skulle vilja se er dömma en hockeymatch här. Det är oftast mer blod än is efter tredje perioden.
- Vi har hittat en grym wake Jocke! Taggad?
- Alex, hörde att det blir mycket rida av för din del!
*Isac*
27/1
Det dumpar i Fernie! Förväntatd radiotystnad 72 timmar.
/ Holm
26/1 - En dag i mängden.
Idag var en dag precis som vilken annan. Vi vaknade som vanligt vid nio segade lite och var påklädda och klara att bege oss till backen kvart över tio. I backen möttes vi även idag av isande kyla och solsken. Vi börjar kunna det nu - två åk värma sig i solen för att sedan åka två åk till och palla sig hem. Vi hikade i och för sig en bit för att hälsa på Aussiesarna som inte fått nog av festandet igår utan fortsatte på berget idag. Nu har det precis dragit igång ett BBQ-party på vår bakgård så vi lär väl joina snart, Ska man fira Aussieday ska man göra det ordentligt.
Annars inte mycket mer att rapportera Vi är i akut nöd av snö nu och Eriks data är för närvarande paj där av radiotystnaden från hans håll. Max håller på att styra upp en data så snart kommer han bli bloggkung.
De va allt för idag / Holm
25/1 Och på söndagen när Människan och Giraffen var färdigskapta vilade Gud
Vi sparar mycket pengar på att lifta varje dag. Shuttlebussen kostar 3$ enkel väg, det blir 6$ om dan. Hittills har vi haft ungefär 25 skiddagar, så vi har sparat 1000 kr. Med tanke på hur mycket svenskar vi umgås med här är det dessutom det bästa sättet för oss att bekanta oss med den lokala befolkningen.
Picknick i backen är ett av våra sätt att äta lunch. Smörgåsar i matlådor brukar vi vanliga dödliga nöja oss med. Andra har tagit picknickkonceptet till en ny nivå. Bifogad bild illustrerar.
Diskussionerna under gårdagens middag var strikt begränsade till det som rör lådbilstävlingen vi tydligen ska ställa upp i. Det är egentligen inte en fråga om lådbilar, utan snarare glidande farkoster som knuffas nerför ett stup. Formen på vår farkost har inte bestäms än. Vi var länge inne på "swedish-meat-ball-mobile", men idéen om en stor köttbulle förkastades av Erik som orealistisk. Alldeles för svårt tyckte han, och föreslog istället att vi skulle tillverka en älg. I naturlig storlek. Kan det finnas ett samband mellan bristen på svenska tjejer och vår väns bortfall av hjärnceller?
Imorgon är det Australiens nationaldag. Det ska firas med dunder och brak.
Dammråttorna i vår bunker hälsar till alla. //Hampus
En av mina backflips :)
Helvetets påfund!
Nu är klockan 13.40 och jag sitter framför datan. Ja, jag har varit i backen idag även om det blev en kort visit. Idag hade vi alla bestämt oss för att byta utrustning. Jag traskade glatt till hitchingspot med Isacs bräda under armen och han med mina skidor. Kort sagt vi hade alla bytt till oss något vi i vanliga fall inte brukar åka på.
Det visade sig att alla utom jag hade en viss skill på skidor respektive snowboard så efter fem åk och mörbultad kropp så pallade jag och en stelfrusen Hampus oss hem. De andra är inte hemma än.
Prognosen för helgen har ändrats från snöfall till isande kall så de ser ut som det blir utgång ikväll.
Annars inte mycket att rapportera från den lilla byn mer än att vi håller på att fila på en lite roadtrip. Revelstoke, Kiking Horse och Lake Lousie är lockande resmål.
/ Holm
Hitch-hiking!?
Isac hade turen att få åka med en tant med en liten bil som bara kunde ta en bräda och lilla Isac. Erik fuskade i sten, sax, påse och fick åka bil nr två. Innan han hunnit iväg stannade bil nummer tre och jag hoppar in i bilen där två grabbar hälsar glatt. Precis innan vi kom ner till motorvägen hade Ferniepolisen rutinkontroll av alla bilar som lämnade skidanläggningen.
Polisen stannade oss och fråga föraren som jag för stunden har glömt namnet på om han hade druckit. Han svarade att han druckit en öl - Ingen fara på taket tänkte jag och funderade över hur vida Kanada hade strikta alkohollagar eller inte, i själva verket hade han haft två och tryckt i sig massa nachos på afterskin. Han förklarade läget för polisen som gav honom två alternativ; det första var att ta risken och blåsa, torska körkortet om han blåste över 0.8 promille som är BCs gräns för bilkörnade - En aning mer liberalt än i Sverige. Det andra var att låta någon annan köra och på så vis slippa blåsa. Ni kanske börjar fatta var det här leder oss.
Hur som helst så kommer grabben tillbaks och säger till sin poolare som också druckit några öl att han ska köra. Han tvekar lite och sätter sig bakom ratten. Polisen fortsätter med pappersarbetet, undertiden så kommer de på att jag kan köra och jag ser de som en bra lösning men hävdar att jag behöver ett par sko. Inga problem jag fick låna deras så var biffen kirrad.
Över och ut
Holm
20/1 - SOL och hemmasnickrat hopp!
Skidåkningen var grym idag! Vi stack till ett toksoligt Lost Boys Path och mötte upp med Jeff, Robin gånger 2, JP med vänner som börjat snickra på ett "litet" hopp. Vi hjälpte till åsså vips hade vi ett två meter högt hopp som genererade en flygtur på mellan 10 och 30 meter störtkul! Värt att nämna är att JP gjorde en korkad 720, Jeff gjorde sjukt cleana bakåtvolter och Robin bjöd på skön underhållning. Isac lyckades också att få ordning på voltandet vilket nu håller högsta klass. Lite bilder från detta event kan skådas nedan. Däremot tänker vi inte posta några bilder på JPs 7:a på grund av att vi andra ser sämre ut! De två sista bilderna är på Robin, på den första drar han på ett länghopp utan dess like med oss under sig och på den andra lyckas han tappa skidan mitt i bakåtvolten.
///Holm & Isac
Lite gamla ströbilder
Sol 18/1
Kort sagt alla var inte lika pigga imorse av olika anledningar. Jag hade dock bestämt dejt med dansken vi pannkakorna kvart i tio för att precis hinna få i mig ett par av de just nämnda nordamerikanska delikatesserna.
Vi har nämligen varit lite dåliga på att passa tiderna den senaste tiden så dansken har fått vänta en hel del vilket inte har varit allt för uppskattat. Det var lite därför jag masade mig upp för att vi skulle sticka ut i backen. Hampus förvånade mig till viss del då han en aning sömndrucken frågade - Holm ska du upp å äta frukost nu?
Jag, Hampus och Danske frukostdejtade tillsammans med Isac som hankat sig upp för att fullgöra sin plikt som pojkvän. En knapp timme senare stod den skandinaviska trion redo för att lifta vilket gick lätt idag och vi var strax uppe i backen där vi möttes av en massa dimma i Bearchair - Det va ju ingen vidare lön för mödan. Efter ett åk såg vi skylten som räddade våran dag "Sol i Whitepass" Vi stack genast dit och möttes av låga tjocka moln men vi började ana vad de mena. Vi satte oss i liften där vi var långt ifrån ensamma. Efter knappa 100 avverkade höjdmeter hade vi tagit oss igenom locket och möttes av klarblå himmel och solsken för första gången. Solen mjukade upp pisterna och bjöd på skidåkning långt över förväntan - Synd för de andra som inte fick arslet ur sängen!
Toppendag kort sagt! Idag är det "Dinner on the House" det är återigen den lokala församlingen Boarders and skiers for Christ som står för kalaset.
Signerat Holm
Klockan är 20.30: Dags för utgång?
Just nu sitter jag nyduschad i sängen och bloggar medan folk börjar droppa in i vårt Lower Penthouse för att ladda upp. En svenskoffensiv ska sättas i rullning om knappa två timmar. I gemensam trupp ska vi inta festen och förvandla den till Bygget (eller dylik svensk fjällkrog).
Erik är fortfarande lite risig i halsen så han har valt att byta av Hampus med att vila och avstå fest. Holm kör på som vanligt, Max däremot satsar för en gångs skull på den vanliga looken!
Nu hälsar Elin till alla,
Klart slut
///Isac
16/1 Fernie igen
Idag vaknade vi inte samtidigt. Ingen överdrift. Jag och Isac var uppe först och ägnade förmiddagen åt att dels äta frukost i lugn och ro, dels leka med Skype.
När det passade drog sig faktiskt även herrarna Lundell, Holm och Caap sig upp ur sängarna ; McDonald's lockade och kanske även den friska luft man får genom promenaden dit.
Efter att ha brännt ytterligare en del av matkassan på det originella "Extra Foods" gick vi hem för att laga mat. Sen dukade vi. Sen åt vi middag. Sen diskade vi. Sen är det pretty much "call it a day" i Fernie när man inte åker skidor. Vi hinner inte med mycket mer än så eftersom vi inte har några tider att passa här.
Vi som inte nöjde oss med att göra ingenting i en hel dag bestämde oss för att ge "Fernie Ghostriders", det lokala hockeylaget, en chans att underhålla oss. Förväntningarna var egentligen inte alltför höga, men biljettpriset varslade om idrott på en ansenlig nivå. I sällskap av vår vapendragare "dansken" rullade jag, Max och Holm iväg mot ishallen, som ligger två hus bort från vårt hostel.
Någon hög nivå på spelet var det inte tal om. Målsnål och fumlig hawaii-hockey är en ganska träffande beskrivning. Såväl publik som spelare var mer intresserade av att följa dem många och alldeles för sena tacklingarna än pucken. Max noterade observant att det skulle blivit fler mål om spelarna kunde förmå sig träffa pucken.
Hemmapubliken var något i särklass. Ölen flödade och likaså kommentarerna om motståndarlagets spelare. Ramsan "Let's go Ghostriders" synkade faktiskt på läktaren till och från, men annars skriker alla sin egen melodi. Och mycket. En jävla massa bönder helt enkelt som vi säger hemma. Likheterna med HV71-klacken verkade aldrig ta slut.
En spännande avslutning på matchen fick vi iallafall. Efter en kvittering (2-2) med 1,1 sekunder kvar avgjordes matchen av övertid och straffar. Till vår glädje torskade Fernie's stolta spökryttare, det var underbart att se besvikelsen i ögonen på hockeyentusiasterna omkring oss.
Det här blev ett ganska lagom långt inlägg tycker jag. Så nu räcker det. //Hampus
ÄNTLIGEN! Videon vi alla väntat på:
14/1 klockan 16:30 - Var är snön?! Varför skriver vi så lite?
Men åter till vad vi ägnat denna vecka åt, so far. I måndags var tanken att vi skulle dra till det obligatoriska måndagshaket "The Pub". Detta grusades då vi kom dit klockan 22:00 och stället är packat med folk och har en kö á la Stureplan framför sig. Till skillnad mot de dryga brathaken hemma på Öfvre så rör sig kön inte framåt överhuvudtaget. De slutar helt enkelt släppa in! Så The Pub har fått samma stämpel som White Room; Det är mest en kö. Så vi tog saken i egna händer och ropar vi ut en inbjudan till alla i kön (på svenska) då vi klart och tydligt deklarerar att alla är välkomna på hemmafest uppe i Raging Elk's Lower Penthouse (det är det vi döpt om vår bunker till). Det blev en trevlig tillställning då en stor del av Fernies svenskar närvarade.
Åkningen har varit riktigt usel ur puder-perspektiv. Det har inte snöat sen senaste Powder day vilket betyder att det är piståkning 2000 som gäller. Vi har utforskat de nyöppnade områdenas off-pister och hittat ett par sweet spots som kommer komma väl till användning då gudarna får för sig att dumpa puder nästa gång. Ryktena säger att det blir i nästa vecka, den som lever får se. Hur det går för oss att åka är blandat. Ett par experiment har gjorts då pojkarna Caap, Holm och Lundell insåg att de alla hade samma pjäxstorlek. Dessa experiment resulterade i ett stycke Caap på Black Crows med lika mycket manövreringsförmåga som en lam koltrast. Erik däremot som tänkte "Nu jävlar, nu har jag ett par riktiga pist-pärlor under fötterna" drog på som en gnu och lyckades med två praktvurpor. Erik, rullandes i ett snömoln nedför pisten med en skida. Den andra lungt stående 20 meter ovanför honom där den löste ut. Holm verkar vara den som är mest all around och klarar det mesta, dock har han fortfarande en dispyt med Fernies stubbar som verkar dra ut på tiden. Hampus då? Jodå han och hans lagg trivs som fisken i vattnet i pisten. I off pisten är samarbetet mellan husse och skidor inte lika slående. Detta har skapat ett lätt sug hos Hampus "Dojjan" Johansson efter ett par nya träplankor. Vi får se hur detta ska sluta. För min egen del är knät ett stort problem. Så länge man kör 110% är allt grönt och det känns prima. Men när man sedan sitter i liften eller väntar på någon av skidåkarna som tar oändligt lång tid på sig, blir det värre. Det låser sig, pulserande smärtor och annat elände. Men va fan, ja int' bitter.
JUSTE! Vi har faktiskt möblerat om i bunkern!! Nu har vår helveteshåla förvandlats till ett Lower Penthouse på rikigt med två sovrum, lounge, dansgolv och walk in closet. Ett nytt MTV Cribs är på G så fort som youtube vill acceptera vår kanadensiska skituppkoppling.
Ta't lugnt så lovar jag att vi ska blir bättre på uppdateringarna igen!
//// Isac
Feed the Swede!
Efter en sen morgon och skidåkning som lämnade mer att önska såg vi fram emot dagens höjdpunkt "Feed the Swede". För ca en vecka sedan såg vi en skylt utanför ett lite skjul med texten "Feed the Swede" vi fann det anmärkningsvärt och beslutade oss för att kolla upp. Jag menar med chans till gratis mat kan jag agera kristen för en kväll - till och med Isac kunde tänka sig det.
Det visade dig dock vara ett störtskönt ställe. Församlingen kallade sig "Boarders plus skiers for Christ" och bestod av ett gäng ungdomar som tillsammans med en svensk lirare som jag tror var någon form av präst. Han verkade inte riktigt på det klara med sin roll heller men what tha heck maten var god. Hemmarullade köttbullar säger väl det mesta. De hade dock missat en liten detalj att man ska skala potatisen när man gör potatismos men de kunde varit värre - pulvermos eller så. Som lingon på moset hade de köpt lingonsylt på närmaste IKEA vilket ligger i Calgary 35 mil bort.
Efter middagen med tillhörande Kanadensisk efterrätt förvandlades stället till en klassisk svensk ungdomsgård årsmodell mitten av 70 talet med pingis och bordsfotbollsspel som vår dansk är helt oslagbar i!
Kvällen slutade vi tio när 25 svenskar och några locals var mätta och belåtna samt hade lekt av sig.
Recap på begäran av mor min.
/ Holm
Update på maten.
Vår kost ganska ensidig och kan sammanfattas enligt följande;
Kolhydraterna intas i form av pasta, ris, potatis eller nudlar.
Proteinet fås av köttfärs, kycklingfilé, korv och bönor - Tro de eller ej men vi käkar faktiskt bönor!!!
För att göra det hela lite godare så mixar vi det med Crème Fraiche, tomatsås eller krossade tomater. Grönsakerna är ytterst lätträknade om de ens existerar - Lugn alla mammor vi har faktiskt sallad på mackorna.
Mackorna är annars värsta lyxen och vår helt klart största utgiftskälla efter öl och annan flytande förtäring. Pålägget består för min del av Majonäs i stora lass tillsammans med en tjock skiva rökt skinka. Sallad, rödlök, creamcheese och en gnutta amerikans senap är också obligatoriskt. De andra grabbarna som inte är riktigt lika stora finsmakare som jag har faktiskt keso på sina mackor - Fy bubblans!
Jag hoppas att det här lugnar alla mammor som i vanliga fall har den gyllene uppgiften att föda oss hungriga tonårsgrabbar - Erkänn att ni saknar det!?
/// Holm igen.
Great day for skiing not boarding.
Vi steg upp i ottan idag för att äntligen få åka lite skidor efter två dagars celibat. Frukosten bestod som vanligt av gröt och pannkakor eller bara pannkakor för min del efter som jag tidigare beskrivit har vissa svårigheter med att svälja havregrynsgröt.
Till vår stora sorg upptäckte vi att vi glömt köpa bröd vilket gjorde att vi blev utan lunchmackor idag. Vi såg det dock inte som något större problem då vi inte hade alltförstora förhoppningar på dagens skidåkning och att vi därmed skulle vara hemma lagom till lunch.
På väg till backen såg vi hur skipatrol helibombade ceadarbowl vilket resulterade i den största lavin jag någonsin sett. Det ska tilläggas att jag inte sett särskilt många men den var enorm.
Väl framme på berget tog vi det vanliga snacket med skidvärdarna nere vid skibase. Den äldre mannen - gubben vi snackade med förklarade att hans fru jobbade inom skipatrol och att när hon sa att de var skit så är det skit. Kanadickerna har dock en liten annan uppfattning om vad som är skit.
Under dagen har det varit strålande sol. Den enda öppna åket var pistat och de två senaste dagarnas regn gjorde att morgonkvistens åkning skedde på isrillor á la åre bigtime!
Solen tillsammans med ett extremt litet antal åkare - det går en drös av tomma stolar upp på berget, gjorde att skidåkningen blev bättre och bättre. Tillslut fick vi skidåkare som kan njuta av en pist riktigt fin åkning. De roliga är att kanadickerna verkligen inte kan åka annat än puder - de far runt som Bambi på hal is så fort backarna är pistade. Skipatrol hade förvånansvärt myckt att göra idag då alla som inte har Sverigerutin krockade hej villt!
Jag, Erik och dansken höll ut längst vilket resulterade i att jag draget på mig en googletan xD Nu är klockan kvart i två och vi ska snart äta lunch bestående av nudlar egg och skinka spetsat med hotsås och soja för att lyxa till det en aning.
Nu när hela berget är sönderbombat och alla tänkbara laviner har gått hoppas vi på en brutal mängd nytt puder så vi får valuta för pengarna. Det ser ut som att de ska börja snöa redan imorgon - Wiiiihooouuuuu!
Vid pennan Holm
9/1 - Smygbloggning på morgonkvisten!
Hoppas ni alla hemma i Sverige mår bra! Klockan här i Kanada är ca kvart över sju och dom andra grabbarna ligger och sover!
Idag hade vi tänkt att åka skidor så det ska snart bli en tidig uppgång med pannkakor, matsäcks tillagning och gröt!
I alla fall hoppas vi kunna ta några fler puderbilder idag, men resultatet kommer nog bli ytterst tveksamt då halva berget med största sannorlikhet regnat bort under dom senast dagarna!
Vi gråter oss till sömns!
Dagens citat, av Hampus (i sömnen): "Men ta smöret för fan!"
Som man säger i Amerika! "Only god knows" vad han tänker på!
/Max
8/1 - Sovmorgon, ösregn och röda speedos
Väl på plats i omklädningsrummet märkte Holm till sin förskräckelse att han glömt badbyxorna hemma. Vi börjar byta om medan Holm går ut för att höra med personalen om de har något alternativ till honom. 2 minuter senare kliver han lycklig in i simhallen iförd ett par röda Speedos, lycklig som ett barn på julafton! Han hade investerat en del av sin surt förvärvade ICA-lön på detta plagg från helvetet och till råga på allt fortfarande se nöjd ut. Så vi får se upp i sommar på beacherna runt Vaxholm för det är ingen tvekan om vad Holm kommer bära.
Middag blev korvstroganoff med ris och vad som händer nu ikväll är fortfarande i framtidens händer. Men imorgon är det upp i ottan för att fånga första liften!
Vi som sorterat bokstäverna idag: Caap & Isac
7/1 Skitväder.
07.30 ringde Isacs klocka - Vi hade bestämt oss för att gå upp tidigt eftersom det snöat ymnigt hela eftermiddagen och kvällen igår. Det var med tunga fötter vi masade oss ur sängen för att mötas av regn och slask utanför dörren. Jag och Max sprang genast upp till receptionen för att checka väderprognosen - minusgrader på berget YEEESSSSSS!
Vi tryckte i oss pannkakorna som dagen till ära toppats med Jordgubbssylt, smaka på den ni! Dansken var som vanligt uppe i ottan och redo att haka på. Det som gjorde dagen speciell var att vi lovat att visa de 4 nya svenskarna hur man liftar till backen.
Påklädda och klara (jag i Hampus extrajacka, min är som bekant på lagnig) fick jag och dansken ride direkt från Elken med ett yngre danskt par. De andra gick tillsammans med de nya svenskarna till "hitching spot".
Jag och dansken hade ett stort försprång i jakten på det åtråvärda pudret. Vi möttes dock av att hela berget va avstängt!!! Regnet i byn = Snö på berget så lavinfaran var om möjligt ännu större.
För att invänta de andra tog vi ett åk i en av de nedre sittliftarna. Sitta i lift i ösregn är inte kul! Nere vid mountain base mötte vi upp Hampus och Max som snabbt konstaterade att det här SÖG! Vi åkte upp ytterligare än gång för att vänta på Isac och Erik. Nere igen så gav Max och Hampus upp - Vi skiter i det här! Erik gjorde det samma han bemödade sig inte ens att sticka upp på berget.
Vi hade hört att The Great Bearchair skulle öppna runt tio så jag Isac och dansken stack upp igen för att hika bort till Bearchair. Den var öppen så vi satt oss i liften. Om optimism kan graderas på en skala mellan 1-100 så kändes det som på sin höjd 15. Vi ville ju så gärna åka lite puder. Väl uppe visade det sig att dom ca 30 cm som snöat skulle ha funkat bättre som vaniljsorbet än som puder. Jag åker hellre IS I ÅRE!!! Vi åkte hur som helst ner och liftade hem. Det ska tilläggas att vi mötte de nya svenskarna som precis hade fått sina liftkort när vi begav oss hem - Snacka om dålig start!
Jag är iaf glad att jag med en Ipren i systemet klarade av att ta mig upp på berget åka tre åk och sen palla mig hem utan någon större smärta. Det känns lite bättre idag hoppas det fortsätter så!
Nu ska jag gå och hämta min jacka och Isac ska byta sin nya Jibberhjälm mot något lite coolare xD
Singerat Holm
6/1 - Bilder från igår och skitåkning idag.
Hampus: "Erik, vad ska jag hjälpa till med?"
Erik: "Drick öl"
Hampus: "Det gör jag med höger hand, vad ska jag göra med vänster?!"
Gårdagen var oväntat nog en riktigt powder day. Alla turister är borta så det är lika dött i backen som på en norrländs tranceklubb. Holm skadade som sagt sig och mitt knä tog tydligen stryk efter stuphänget. Jag har även lyckats tappa bort min hjäm och goggles så det blir att ge sig ut på stan och köpa en ny hjälm. Igår åkte jag därför i mössa eftersom "A powder day is a powder day". Här kommer lite fina bilder, keep in mind att de bästa ställena inte finns dokumenterade pga puder-kåtheten. Och ja mamma och pappa, jag vet att det är dumt att åka utan hjälm!
Som rubriken antyder var dagens åkning inte densamma. Det har blivit plusgrader i dalen och på berget och igår natt och idag har snögudarna gjort något helt annat än att skicka ner sitt gudomliga vita puder. Holm låg hemma och kurerade sig med Ipren och Skype medans vi andra gav oss ut vid lunchtid. Efter ett åk i offpisten var det bara att ge upp och hålla sig till manchestret och tre åk senare vart det hemfärd.
Mitt knä började göra ont för första gången sen vi kom hit vilket är lätt oroande. Tänkte gå till sjukhuset imorgon och få en "offert" på vad en kortisonspruta går på. Som tur är ska det vara skitväder hela veckan så det kanske får knät att lugna ner sig lite.
/// Isac
I´m bruised!
Tyvärr var ceadar bowl stängd igen. Vi pratade med liftcrewet som sa att de var oroliga för ett svagt snölager på ca 50cm djup. Tack vare den blöta lufen är ett sådant problem avklarat på en dryg vecka hemma i Sverige men här i powderland Kanada tar det tyvärr upp i mot 1 månad för snön att stabilisera sig.
Vi träffade tre stycken svenskar; en dude och två tjejer som turade runt i Kanada de har för vana att inte köpa liftkort utan de hikar upp på berget för att hitta fräääscht puder. Deras äventyr och gliringar mot snowboardåkare gör att vi blivit grymt sugna på att hika. Jag och Erik för att det låter gymt nice och Isac för att bevisa att det går att hika med snowboard och tillhörande snöskor. Skidor is the shit!
Vievers discretion is advices (ängsliga mammor varnas).
Tyvärr så slutade min legendariska puderdag lite abrupt efter att jag blivit rånad av en stubbe - en liten jävel. Jag surfade lite knähögt orört puder. Helt plötsligt hugger mina skidor fast i något och jag faller huvudstupa ner i snön. Vanligtvis landar man mjukt i pudert men inte den här gången... mitt vänstra revben fick ta smällen mot en lite spetsig j*vla stubbe. Ljudet av smällen tillsammans med min andnöd då jag tappat luften gjorde grabsen var säkra på att något vitalt var brutet ( ljudet ljöd över mount Fernie lät som en romade ko som stupat av en bultpistol. /// Isac) men som det känns nu är det lugnt... Efter ett par minuter var jag i så god kondition att jag kunde ta mig ner för berget lifta hem och uppsöka en skräddare som kunde laga min jacka som revs i två stycken mot stubben. Skräddaren var inte inne idag så jag får laga jackan imorgon. Med hjälp av lite ducktape och ibumetinsalva tillsammans med några aspirins så tror jag att jag kan njuta va pudret imorgon med. Det ska snöa hela natten och hela dagen imorgon!
Det var inte dagens första traumatiska upplevelse.... Isac lyckades krascha in i ett träd - Remember trees always win för att sedan hänga huvudstupa ut för ett tre meters drop. Det enda som räddade honom från att fall var den lilla fångremen som krokade fast i en minimal gren! En ekorre (Max) slet sedan tag i Isacs arm och hjälpte honom att kravla sig upp och grabba tag i en gren på fast mark.
Grym dag på fjället med tråkigt slut /// Holm
Det var inte de
/ En sargad Holm
5/1 - Bilduppdatering
3/1 - Första utekvällen
Finns inget mer att tilläga om vad som sedan hände.. Eller jo! Vår dansk fick ju en bortamatch!?
Idag är det söndag
Jag tänkte visserligen inte ta efter Al's exempel och skapa ett helt facebook-album kallat "ditresan", men det här är ju roligt...
Citat från klippet. Samtliga av Max Caap.
1. "Men asså ja fattar inte..."
2. "Ja fattar fan inte..."
3. "det handlar om att ja e så konstig!"
Håll till godo. Kanske är det här för interna skämt för den vanliga ferniebloggläsaren. Kanske inte.
/Hampus
3/1 Svinkallt i Fernie.
Gårdagens väderprognos skvallrade om minusgrader som skulle få den fluffigaste isbjörnen att frysa vilket gjorde att vi bestämde oss för att ta lite sovmorgon. Vi vaknade upp kl 9 kikade ut genom fönstret för att bli varse en klarblå himmel. Vi masade oss ur sängen och åt som obligatoriska morgonpannkakorna.
Väl vid "Hitchingspot" fick vi snabbt lift och termometern i bilen visade 23 below zero. Vi som precis konstaterat att de inte kändes så kallt började ifrågasätta termometerns pålitlighet. Den visade sig vara i sin fulla funktion då termometern i backen också visade minus 23. Den torra luften gör att hästarna här i Fernie inte fryser lika mycket som hemma i Svedala.
Nog pratat om vädret, eller nej en grej till... Grabben vi liftade med gjorde klart för oss att om man ska betta på hur vida de kommer att snöa nästa dag så är snöchanserna över 50% Me like it!
Berget bjöd på fin manchesteråkning idag eftersom det inte snöade något i förrgår. Liftnissarna pistar nämligen bara om det inte snöar. Fram mot 12 tiden öppnades cedar bowl som varit stängd på grund av extreme avalanche danger. När snöret klipptes stod ville alla ta del av de nya fräscha pudret vilket resulterade i en mindre vasaloppsstart mot de orörda vidderna. Den svaga lutningen gjorde dock att åkningen inte blev den absolut bästa men puder och ett schysst drop gjorde susen. Fram mot eftermidagen började det blåsa. Vind kombinerat med 20 minus är ekvivalent med kyla så vi stack hem och gjorde redo för den första utekvällen här i Fernie. Det bar av till Northern.
/Holm
2/1 - PUDER!!!
Tidigt uppe. Slängde i oss frukosten: en tallrik gröt, tre pannkakor med sirap och kaffe. Frukost för en kung! Väl påklädda och påväg till hitch hiking-stället hugger Joe (ägaren till Älgen) oss och säger att vi inte kommer få lift idag, det är ju POWDER DAY(föll 26cm i förrgår och 27 cm under natten). Han erbjöd oss skjuts till backen för 3 CAD men vi sa att det hade vi inte råd med. Då frågade han hur många vi var och vi svarade sex (Dansken Thomas ingår numera i vår grupp). Då brister han glatt ut "Six? Then you are a six-pack and that's what I want in return for driving you". Så skjuts till backen, utan en blå tumme, var en utmärkt start. Klockan 08.45 kliver vi ut ur bilen upp till liftarna som öppnar kl 9. I väntan på att liftarna ska sätta igång märker jag att min liftkortsficka är öppen och saknar mitt liftkort. Fem minuter tills liftarna ska öppna på vår första riktiga puderdag springer jag i panik ner till liftförsäljningen. Återigen gör puppie eyes'en sig hörda och fem minuter senare håller jag i ett nytt liftkort! Full fart tillbaka till de andra och de nyöppnade liftarna som tar oss upp till det nyfallna pudret.
Mycket av de öppna ytorna är stängda på grund av lavinrisken men skogsåkningen är det som gjort Fernie legendariskt och så vi väljer att lägga vår första linje i en av de enormt branta skogarna borta i Boomerangen. Pudret sprutar omkring oss och vi alla får uppleva våra första face shots av nyfallet kanadensiskt champagne-puder. Helt underbart! Svårt att hålla tillbaka och vänta in varandra men det löste sig. Dansken, Holm, Erik och jag tar oss ner tillsammans för att sedan vänta in Caap och Dojjan. De kämpade på bra och vi alla blir bara bättre och bättre. Det är en enorm skillnad att åka här jämfört med Europa. Hemma vet man att pucklar är hårda och lössnö är tungt. Här kan pucklarna vara i vilken form som helst så när man försöker dämpa en puckel täcks man istället med lössnö då man bränner rakt igenom den. 3-4 åk hinner man med innan backarna är täckta av turister som avverkar orörda ytor som får på grönbete. Hemfärd gick smärtfritt. Och trötta gick vi för att köpa ryggsäck till Hampus.
Grym åkning idag, och det blir bättre. Bilder kommer då solen tittar fram :)
/// Isac
Nyårsdagen - Nära-döden-upplevelse nr. 1
Efter en ett par skräckfyllda sekunder lyckas bilen stanna, i motgående fil på ett avstånd på ungefär 5 meter till bilen framför. Ni som kört gillingebanan vet att det inte ens då tar 95 meter att stanna en bil som kör i 50 km/h. Svettiga, chockade men hela kliver kliver vi sju minuter senare ur bilen utanför vårt vandrarhem.
Så kan det gå när inte ABS-bromsar är på.
///Erik & Isac
Nyårsdagen - Första pudret och updates om vårt rum!
Uppgången på nyårsdagen blev lite förskjuten och vi var startklara och påväg till hitch hiking-stället vid strax efter 12. Det snöade sjukt mycket, sikten var halvdan och backarna var uppåkta så hemfärd blev det vid strax efter 3. Hemma på Älgen igen och Ägarna var på oss att betala resten av hyran. Då tog jag och Hampus bajsmackan och framförde i all ödmjukhet vår besvikelse över boendet. Fientligheten från deras sida var enorm och vi svarade med puppie eyes. Efter 20 minuter så förstod hon att vi inte ville vara till besvär och blev glad, bad om ursäkt för sitt beteende och vi lyckades få igenom detta: Tillgång till bättre internet, en till hylla, fungerande TV, mattor till golvet och en kyl. Tillsvidare fortsätter vi använda "creepy tool shed" som kylrum. Så nu kan ni sluta reta oss för vårt Crib (ett nytt avsnitt är på G) Kvällens middag blev fläskkarée och potatis i ugn. Ugnen som förövrigt bör placeras i helvetets brinnande eldar (så den blir tillräckligt varm för att laga mat i). Maten avnjöts klockan halv elva och avslutades i rask takt varvid kollektiv läggning tog vid. Ska snöa hela natten så ser fram emot morgondagen då vi ska hänga på låset!
Ses i pudret ;)
///Isac
Nyårsafton + Lite updates
Nyårsfest måste man ju ha så vi började ladda direkt efter backen. En kombination av trötthet efter åkingen, dåligt med energi och lite jet-lag gjorde att stämningen var ganska lugn då vi klev ner i det allmänna köket för att göra middag. Maten var spaghetti och köttfärssås som konsumerades lika snabbt som Caap tappar skidorna i off pisten. Ett traditionellt festande blev det aldrig tal om utan iställlet tog Caap på sig att underhålla oss med att driva med alla. Med kanariegula byxor och matchande fluga i kombination med en blåvitrutig skjorta, sprang han runt som en hottentott. Vi lärde känna vår nyvunna vän Thomas från Århus, Danmark som bor här till mitten av februari. Så nu kommer vi lära oss danska i alla fall, eller ja, vi försöker verkligen (måste hälsa till mormor att det finns fransoser här, fast de finns inte?). Bristen på kvinnor här är löjligt stor vilket bekräftades av en tjej bärandes en tröja som klart och tydligt meddelade detta: "Remember girls, when you leave Fernie you're ugly again!". Med det sagt förstår ni nivån och jag säger inget mer om saken.
///Isac
Så Trevliga är Kanadickerna.
Idag var första skiddagen, vi hade på förhand hört att hela Fernies lokalbefolkning körde stora trucks och gladligen plockade upp liftande svenskar på väg till backen. Vi kände väl oss lite tveksamma till det och befarade att vi skulle få pröjsa 6 bux för ski-shuttle fram och tillbaks till backen. Så var dock inte fallet, I morse gick vi 5 min till den officiella "Hitchingpointen" tillsammans med oss stod det kanske 15 pers där och liftade, efter en knapp kvart hade vi alla lyckats få ride till backen. På väg hem vandrade vi en kort sträcka ner från berget mot huvudvägen efter kanske 50 meter fick vi återigen lift. Den här gången av en nyinflyttad skotte som berättade massa skoj om byn. Folk här i Fernie har en helt enkelt en skön inställning till varandra!
Vid pennan Holm
The Rage of Mount Fernie.
Första dagens skidåkning är nu avklarad. Berget visade väl sig inte från sin absolut bästa sida, vädret var blåsig och snön yrde. Backarna var brutala puckelpister på grund av all snö som dumpat de senaste dygnen tillsammans med Christmas Break vilket innebär superhögsäsong och en hel del människor. Vi känner dock att berget har en stor potential och snön är helt jävla otrolig!
Snön har tyvärr en baksida, halva systemet har varit avstängt på grund av "extreme avalanche danger" till det ska tilläggas att 8 lokals omkom i söndags. De körde sledskiing på baksidan av Mount Fernie när en lavin utlöstes - de va chanslösa.
Rapportering på Aftonbladet;
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article4089694.ab
Bakom tangenterna Holm
Sök i bloggen
