18/3 Utsparkade från The Raging Elk - Hemlös i Fernie
Hej hopp!
Imorse väcktes vi kl 8 av att en brutalarg Joe (ägaren till Älgen) kom inklivande och skrek att vi skulle vara ute ur vår lägenhet innan 12, annars så skulle polisen komma. Helt utan anledning slänger han spontant ut oss, vi vet fortfarande inte varför. Mannen i fråga är som en treåring. Han bestämmer sig för en sak och då är det på det sättet. Han vägrade prata med oss utan flydde bara varje gång vi försökte prata med honom. Efter många sjuka undanflykter lyckas vi få ur honom att han tyckte att vi inte visade någon respekt för hans fru dagen innan. Vi pratade knappt med henne vilket gör det hela totalt absurt.
Så morgonen gick åt till att panik-packa, komma fram till hur vi ska få tillbaka pengarna för de resterande 14 dagarna som vi har betalt för och försöka förstå vad som faktiskt hänt. Allt detta har resulterat i att vi har ringt till HI's (Hostel International) huvudkontor och pratat med en av cheferna och berättat vår situation. Han beklagade det som hänt och håller i stunden på att utreda vad som hänt. Vi har dessutom gått till polisen som ska hjälpa oss att få tillbaka våra pengar så fort som möjligt.
Orkar inte förklara hela denna sjuka situation, det är verkligen som en riktigt risig mardröm! Att bli utslängd från ett boende där man spenderat 3 månader 5 dagar innan hemfärd är så skruvat att vi inte rikigt fattat vad som hänt.
Så nu bor vi de sista dagarna hos ett gäng svenskar med ett monsterhus som öppenhjärtat tagit emot våra sargade själar. Vi är så otroligt förbannade, hjälplösa och enormt kränkta att det inte finns ord för det. Blir ännu mer sur ju mer jag skriver om det. Därför slutar jag nu.
Vi överlever men frågan är i vilket skick vi kommer hem?
Puss och kram
Det behövs på stan!
Imorse väcktes vi kl 8 av att en brutalarg Joe (ägaren till Älgen) kom inklivande och skrek att vi skulle vara ute ur vår lägenhet innan 12, annars så skulle polisen komma. Helt utan anledning slänger han spontant ut oss, vi vet fortfarande inte varför. Mannen i fråga är som en treåring. Han bestämmer sig för en sak och då är det på det sättet. Han vägrade prata med oss utan flydde bara varje gång vi försökte prata med honom. Efter många sjuka undanflykter lyckas vi få ur honom att han tyckte att vi inte visade någon respekt för hans fru dagen innan. Vi pratade knappt med henne vilket gör det hela totalt absurt.
Så morgonen gick åt till att panik-packa, komma fram till hur vi ska få tillbaka pengarna för de resterande 14 dagarna som vi har betalt för och försöka förstå vad som faktiskt hänt. Allt detta har resulterat i att vi har ringt till HI's (Hostel International) huvudkontor och pratat med en av cheferna och berättat vår situation. Han beklagade det som hänt och håller i stunden på att utreda vad som hänt. Vi har dessutom gått till polisen som ska hjälpa oss att få tillbaka våra pengar så fort som möjligt.
Orkar inte förklara hela denna sjuka situation, det är verkligen som en riktigt risig mardröm! Att bli utslängd från ett boende där man spenderat 3 månader 5 dagar innan hemfärd är så skruvat att vi inte rikigt fattat vad som hänt.
Så nu bor vi de sista dagarna hos ett gäng svenskar med ett monsterhus som öppenhjärtat tagit emot våra sargade själar. Vi är så otroligt förbannade, hjälplösa och enormt kränkta att det inte finns ord för det. Blir ännu mer sur ju mer jag skriver om det. Därför slutar jag nu.
Vi överlever men frågan är i vilket skick vi kommer hem?
Puss och kram
Det behövs på stan!
Helvetets påfund!
Nu är klockan 13.40 och jag sitter framför datan. Ja, jag har varit i backen idag även om det blev en kort visit. Idag hade vi alla bestämt oss för att byta utrustning. Jag traskade glatt till hitchingspot med Isacs bräda under armen och han med mina skidor. Kort sagt vi hade alla bytt till oss något vi i vanliga fall inte brukar åka på.
Det visade sig att alla utom jag hade en viss skill på skidor respektive snowboard så efter fem åk och mörbultad kropp så pallade jag och en stelfrusen Hampus oss hem. De andra är inte hemma än.
Prognosen för helgen har ändrats från snöfall till isande kall så de ser ut som det blir utgång ikväll.
Annars inte mycket att rapportera från den lilla byn mer än att vi håller på att fila på en lite roadtrip. Revelstoke, Kiking Horse och Lake Lousie är lockande resmål.
/ Holm
Hitch-hiking!?
Idag körde jag antagligen den största bil jag någonsin kommer att köra. Vi har tidigare nämnt att bilarna här i Kanada är ganska stora men det är egentligen inte det som är det roliga utan hur det kommer sig att jag körde trucken. Jag, Erik och Isac blev sist kvar på berget efter en av de bästa dagarna hittills. Skidåkningen kan du läsa om nedan. Tillbaks till liftandet. Klockan började närma sig halv fem och antalet bilar på parkeringen började glesna i en oroväckande fart när vi stod på hitching spot.
Isac hade turen att få åka med en tant med en liten bil som bara kunde ta en bräda och lilla Isac. Erik fuskade i sten, sax, påse och fick åka bil nr två. Innan han hunnit iväg stannade bil nummer tre och jag hoppar in i bilen där två grabbar hälsar glatt. Precis innan vi kom ner till motorvägen hade Ferniepolisen rutinkontroll av alla bilar som lämnade skidanläggningen.
Polisen stannade oss och fråga föraren som jag för stunden har glömt namnet på om han hade druckit. Han svarade att han druckit en öl - Ingen fara på taket tänkte jag och funderade över hur vida Kanada hade strikta alkohollagar eller inte, i själva verket hade han haft två och tryckt i sig massa nachos på afterskin. Han förklarade läget för polisen som gav honom två alternativ; det första var att ta risken och blåsa, torska körkortet om han blåste över 0.8 promille som är BCs gräns för bilkörnade - En aning mer liberalt än i Sverige. Det andra var att låta någon annan köra och på så vis slippa blåsa. Ni kanske börjar fatta var det här leder oss.
Hur som helst så kommer grabben tillbaks och säger till sin poolare som också druckit några öl att han ska köra. Han tvekar lite och sätter sig bakom ratten. Polisen fortsätter med pappersarbetet, undertiden så kommer de på att jag kan köra och jag ser de som en bra lösning men hävdar att jag behöver ett par sko. Inga problem jag fick låna deras så var biffen kirrad.
Över och ut
Holm
Isac hade turen att få åka med en tant med en liten bil som bara kunde ta en bräda och lilla Isac. Erik fuskade i sten, sax, påse och fick åka bil nr två. Innan han hunnit iväg stannade bil nummer tre och jag hoppar in i bilen där två grabbar hälsar glatt. Precis innan vi kom ner till motorvägen hade Ferniepolisen rutinkontroll av alla bilar som lämnade skidanläggningen.
Polisen stannade oss och fråga föraren som jag för stunden har glömt namnet på om han hade druckit. Han svarade att han druckit en öl - Ingen fara på taket tänkte jag och funderade över hur vida Kanada hade strikta alkohollagar eller inte, i själva verket hade han haft två och tryckt i sig massa nachos på afterskin. Han förklarade läget för polisen som gav honom två alternativ; det första var att ta risken och blåsa, torska körkortet om han blåste över 0.8 promille som är BCs gräns för bilkörnade - En aning mer liberalt än i Sverige. Det andra var att låta någon annan köra och på så vis slippa blåsa. Ni kanske börjar fatta var det här leder oss.
Hur som helst så kommer grabben tillbaks och säger till sin poolare som också druckit några öl att han ska köra. Han tvekar lite och sätter sig bakom ratten. Polisen fortsätter med pappersarbetet, undertiden så kommer de på att jag kan köra och jag ser de som en bra lösning men hävdar att jag behöver ett par sko. Inga problem jag fick låna deras så var biffen kirrad.
Över och ut
Holm
16/1 Fernie igen
Jaha. En snabb redogörelse av dagens händelser är väl i sin ordning.
Idag vaknade vi inte samtidigt. Ingen överdrift. Jag och Isac var uppe först och ägnade förmiddagen åt att dels äta frukost i lugn och ro, dels leka med Skype.
När det passade drog sig faktiskt även herrarna Lundell, Holm och Caap sig upp ur sängarna ; McDonald's lockade och kanske även den friska luft man får genom promenaden dit.
Efter att ha brännt ytterligare en del av matkassan på det originella "Extra Foods" gick vi hem för att laga mat. Sen dukade vi. Sen åt vi middag. Sen diskade vi. Sen är det pretty much "call it a day" i Fernie när man inte åker skidor. Vi hinner inte med mycket mer än så eftersom vi inte har några tider att passa här.
Vi som inte nöjde oss med att göra ingenting i en hel dag bestämde oss för att ge "Fernie Ghostriders", det lokala hockeylaget, en chans att underhålla oss. Förväntningarna var egentligen inte alltför höga, men biljettpriset varslade om idrott på en ansenlig nivå. I sällskap av vår vapendragare "dansken" rullade jag, Max och Holm iväg mot ishallen, som ligger två hus bort från vårt hostel.
Någon hög nivå på spelet var det inte tal om. Målsnål och fumlig hawaii-hockey är en ganska träffande beskrivning. Såväl publik som spelare var mer intresserade av att följa dem många och alldeles för sena tacklingarna än pucken. Max noterade observant att det skulle blivit fler mål om spelarna kunde förmå sig träffa pucken.
Hemmapubliken var något i särklass. Ölen flödade och likaså kommentarerna om motståndarlagets spelare. Ramsan "Let's go Ghostriders" synkade faktiskt på läktaren till och från, men annars skriker alla sin egen melodi. Och mycket. En jävla massa bönder helt enkelt som vi säger hemma. Likheterna med HV71-klacken verkade aldrig ta slut.
En spännande avslutning på matchen fick vi iallafall. Efter en kvittering (2-2) med 1,1 sekunder kvar avgjordes matchen av övertid och straffar. Till vår glädje torskade Fernie's stolta spökryttare, det var underbart att se besvikelsen i ögonen på hockeyentusiasterna omkring oss.
Det här blev ett ganska lagom långt inlägg tycker jag. Så nu räcker det. //Hampus
Idag vaknade vi inte samtidigt. Ingen överdrift. Jag och Isac var uppe först och ägnade förmiddagen åt att dels äta frukost i lugn och ro, dels leka med Skype.
När det passade drog sig faktiskt även herrarna Lundell, Holm och Caap sig upp ur sängarna ; McDonald's lockade och kanske även den friska luft man får genom promenaden dit.
Efter att ha brännt ytterligare en del av matkassan på det originella "Extra Foods" gick vi hem för att laga mat. Sen dukade vi. Sen åt vi middag. Sen diskade vi. Sen är det pretty much "call it a day" i Fernie när man inte åker skidor. Vi hinner inte med mycket mer än så eftersom vi inte har några tider att passa här.
Vi som inte nöjde oss med att göra ingenting i en hel dag bestämde oss för att ge "Fernie Ghostriders", det lokala hockeylaget, en chans att underhålla oss. Förväntningarna var egentligen inte alltför höga, men biljettpriset varslade om idrott på en ansenlig nivå. I sällskap av vår vapendragare "dansken" rullade jag, Max och Holm iväg mot ishallen, som ligger två hus bort från vårt hostel.
Någon hög nivå på spelet var det inte tal om. Målsnål och fumlig hawaii-hockey är en ganska träffande beskrivning. Såväl publik som spelare var mer intresserade av att följa dem många och alldeles för sena tacklingarna än pucken. Max noterade observant att det skulle blivit fler mål om spelarna kunde förmå sig träffa pucken.
Hemmapubliken var något i särklass. Ölen flödade och likaså kommentarerna om motståndarlagets spelare. Ramsan "Let's go Ghostriders" synkade faktiskt på läktaren till och från, men annars skriker alla sin egen melodi. Och mycket. En jävla massa bönder helt enkelt som vi säger hemma. Likheterna med HV71-klacken verkade aldrig ta slut.
En spännande avslutning på matchen fick vi iallafall. Efter en kvittering (2-2) med 1,1 sekunder kvar avgjordes matchen av övertid och straffar. Till vår glädje torskade Fernie's stolta spökryttare, det var underbart att se besvikelsen i ögonen på hockeyentusiasterna omkring oss.
Det här blev ett ganska lagom långt inlägg tycker jag. Så nu räcker det. //Hampus
I´m bruised!
Ledgendary powder day! Efter en liten trög start var vi på berget vid 10tiden. Vi var lite oroliga att senaste dygnets massiva snöfall på ca 30cm skulle ha gått till spillo. Förseningen berodde till största del på att Isac inte kunde hitta sin hjälm. 2-0 Mount Fernie vs Team Sweden jag tappade nämligen min ena stav här om dagen. Ingen skada skedd skidåkningen idag var nog den bästa hittills, mycket fluffigt puder. Bilder kommer snart!
Tyvärr var ceadar bowl stängd igen. Vi pratade med liftcrewet som sa att de var oroliga för ett svagt snölager på ca 50cm djup. Tack vare den blöta lufen är ett sådant problem avklarat på en dryg vecka hemma i Sverige men här i powderland Kanada tar det tyvärr upp i mot 1 månad för snön att stabilisera sig.
Vi träffade tre stycken svenskar; en dude och två tjejer som turade runt i Kanada de har för vana att inte köpa liftkort utan de hikar upp på berget för att hitta fräääscht puder. Deras äventyr och gliringar mot snowboardåkare gör att vi blivit grymt sugna på att hika. Jag och Erik för att det låter gymt nice och Isac för att bevisa att det går att hika med snowboard och tillhörande snöskor. Skidor is the shit!
Vievers discretion is advices (ängsliga mammor varnas).
Tyvärr så slutade min legendariska puderdag lite abrupt efter att jag blivit rånad av en stubbe - en liten jävel. Jag surfade lite knähögt orört puder. Helt plötsligt hugger mina skidor fast i något och jag faller huvudstupa ner i snön. Vanligtvis landar man mjukt i pudert men inte den här gången... mitt vänstra revben fick ta smällen mot en lite spetsig j*vla stubbe. Ljudet av smällen tillsammans med min andnöd då jag tappat luften gjorde grabsen var säkra på att något vitalt var brutet ( ljudet ljöd över mount Fernie lät som en romade ko som stupat av en bultpistol. /// Isac) men som det känns nu är det lugnt... Efter ett par minuter var jag i så god kondition att jag kunde ta mig ner för berget lifta hem och uppsöka en skräddare som kunde laga min jacka som revs i två stycken mot stubben. Skräddaren var inte inne idag så jag får laga jackan imorgon. Med hjälp av lite ducktape och ibumetinsalva tillsammans med några aspirins så tror jag att jag kan njuta va pudret imorgon med. Det ska snöa hela natten och hela dagen imorgon!
Det var inte dagens första traumatiska upplevelse.... Isac lyckades krascha in i ett träd - Remember trees always win för att sedan hänga huvudstupa ut för ett tre meters drop. Det enda som räddade honom från att fall var den lilla fångremen som krokade fast i en minimal gren! En ekorre (Max) slet sedan tag i Isacs arm och hjälpte honom att kravla sig upp och grabba tag i en gren på fast mark.
Grym dag på fjället med tråkigt slut /// Holm
Det var inte de
/ En sargad Holm
Tyvärr var ceadar bowl stängd igen. Vi pratade med liftcrewet som sa att de var oroliga för ett svagt snölager på ca 50cm djup. Tack vare den blöta lufen är ett sådant problem avklarat på en dryg vecka hemma i Sverige men här i powderland Kanada tar det tyvärr upp i mot 1 månad för snön att stabilisera sig.
Vi träffade tre stycken svenskar; en dude och två tjejer som turade runt i Kanada de har för vana att inte köpa liftkort utan de hikar upp på berget för att hitta fräääscht puder. Deras äventyr och gliringar mot snowboardåkare gör att vi blivit grymt sugna på att hika. Jag och Erik för att det låter gymt nice och Isac för att bevisa att det går att hika med snowboard och tillhörande snöskor. Skidor is the shit!
Vievers discretion is advices (ängsliga mammor varnas).
Tyvärr så slutade min legendariska puderdag lite abrupt efter att jag blivit rånad av en stubbe - en liten jävel. Jag surfade lite knähögt orört puder. Helt plötsligt hugger mina skidor fast i något och jag faller huvudstupa ner i snön. Vanligtvis landar man mjukt i pudert men inte den här gången... mitt vänstra revben fick ta smällen mot en lite spetsig j*vla stubbe. Ljudet av smällen tillsammans med min andnöd då jag tappat luften gjorde grabsen var säkra på att något vitalt var brutet ( ljudet ljöd över mount Fernie lät som en romade ko som stupat av en bultpistol. /// Isac) men som det känns nu är det lugnt... Efter ett par minuter var jag i så god kondition att jag kunde ta mig ner för berget lifta hem och uppsöka en skräddare som kunde laga min jacka som revs i två stycken mot stubben. Skräddaren var inte inne idag så jag får laga jackan imorgon. Med hjälp av lite ducktape och ibumetinsalva tillsammans med några aspirins så tror jag att jag kan njuta va pudret imorgon med. Det ska snöa hela natten och hela dagen imorgon!
Det var inte dagens första traumatiska upplevelse.... Isac lyckades krascha in i ett träd - Remember trees always win för att sedan hänga huvudstupa ut för ett tre meters drop. Det enda som räddade honom från att fall var den lilla fångremen som krokade fast i en minimal gren! En ekorre (Max) slet sedan tag i Isacs arm och hjälpte honom att kravla sig upp och grabba tag i en gren på fast mark.
Grym dag på fjället med tråkigt slut /// Holm
Det var inte de
/ En sargad Holm
Nyårsdagen - Nära-döden-upplevelse nr. 1
Var tvungen att skapa en ny kategori med tanke på vad som hänt. Nära-döden-upplevelse nummer 1 för resan och man kan ju lätt tro att detta skulle vara i skidbacken, men icke! Vi liftar till och från backen varje dag vilket leder till att vi träffar väldigt mycket trevliga människor. Så, då vi står och håller ut våra stelfrusna tummar stannar en halvsunkig van och två grabbar tittar ut och säger att två kan åka med. Det blir Jag (Erik) och Jag (Isac) som får hänga med så vi försöker öppna bakluckan för att langa in skidorna och brädan. Efter mycket pillande förstår vi att den är trasig så vi kliver fram till baksätesdörren och drar upp den. Där har de ryckt bort mittensektionen så det är en stor öppen yta mitt i vanen som är fylld med: Ett stycke barnstol, obestämd mängd snowboards (med och utan bindningar), ett par väskor, filmkamera size XL, stativ och spadar. Vi trocklar oss in i bak-baksätet och lyckas få med oss vår utrustning. Vi börjar garva åt hur löjligt full bilen är med skit och konstaterar att vid en krock skulle det inte vara någon tvekan om vad som skulle hända med oss. Vi skulle utan tvekan dö, definitivt med tanke på dom obefintliga säkerhetsbältena. Det ironiska i det hela är att precis efter detta konstaterande hör vi hur vår unga förare utbrister i ett ljudligt "Shiiiiiiiiit!" då bilarna 100 meter framför stannar. Vi förstår inte riktig hans panikartade utbristande tills han börjar försöka bromsa. Vi kunde lika gärna ridit på Bambi då hon klampar runt på isen. ABS-bromsar är ju en jävligt bra uppfinning vilket de amerikanska biltillverkarna inte verkar ha fattat då denna van vi sitter i börjar sladda. Bromsarna låser sig till och från då vår förare försöker få stopp på bilen, bakvagnen glider fram och tillbaka mellan vår fil och motgående trafiks fil. Med oförändrad hastighet far vi fram mot det tidigare så avlägsna hindret samtidigt som vi börjar leta efter saker att hålla i oss i.
Efter en ett par skräckfyllda sekunder lyckas bilen stanna, i motgående fil på ett avstånd på ungefär 5 meter till bilen framför. Ni som kört gillingebanan vet att det inte ens då tar 95 meter att stanna en bil som kör i 50 km/h. Svettiga, chockade men hela kliver kliver vi sju minuter senare ur bilen utanför vårt vandrarhem.
Så kan det gå när inte ABS-bromsar är på.
///Erik & Isac
Efter en ett par skräckfyllda sekunder lyckas bilen stanna, i motgående fil på ett avstånd på ungefär 5 meter till bilen framför. Ni som kört gillingebanan vet att det inte ens då tar 95 meter att stanna en bil som kör i 50 km/h. Svettiga, chockade men hela kliver kliver vi sju minuter senare ur bilen utanför vårt vandrarhem.
Så kan det gå när inte ABS-bromsar är på.
///Erik & Isac
Sök i bloggen
