Idag körde jag antagligen den största bil jag någonsin kommer att köra. Vi har tidigare nämnt att bilarna här i Kanada är ganska stora men det är egentligen inte det som är det roliga utan hur det kommer sig att jag körde trucken. Jag, Erik och Isac blev sist kvar på berget efter en av de bästa dagarna hittills. Skidåkningen kan du läsa om nedan. Tillbaks till liftandet. Klockan började närma sig halv fem och antalet bilar på parkeringen började glesna i en oroväckande fart när vi stod på hitching spot.

Isac hade turen att få åka med en tant med en liten bil som bara kunde ta en bräda och lilla Isac. Erik fuskade i sten, sax, påse och fick åka bil nr två. Innan han hunnit iväg stannade bil nummer tre och jag hoppar in i bilen där två grabbar hälsar glatt. Precis innan vi kom ner till motorvägen hade Ferniepolisen rutinkontroll av alla bilar som lämnade skidanläggningen.

Polisen stannade oss och fråga föraren som jag för stunden har glömt namnet på om han hade druckit. Han svarade att han druckit en öl - Ingen fara på taket tänkte jag och funderade över hur vida Kanada hade strikta alkohollagar eller inte, i själva verket hade han haft två och tryckt i sig massa nachos på afterskin. Han förklarade läget för polisen som gav honom två alternativ; det första var att ta risken och blåsa, torska körkortet om han blåste över 0.8 promille som är BCs gräns för bilkörnade - En aning mer liberalt än i Sverige. Det andra var att låta någon annan köra och på så vis slippa blåsa. Ni kanske börjar fatta var det här leder oss.

Hur som helst så kommer grabben tillbaks och säger till sin poolare som också druckit några öl att han ska köra. Han tvekar lite och sätter sig bakom ratten. Polisen fortsätter med pappersarbetet, undertiden så kommer de på att jag kan köra och jag ser de som en bra lösning men hävdar att jag behöver ett par sko. Inga problem jag fick låna deras så var biffen kirrad.

Över och ut
Holm