Jaha. En snabb redogörelse av dagens händelser är väl i sin ordning.

Idag vaknade vi inte samtidigt. Ingen överdrift. Jag och Isac var uppe först och ägnade förmiddagen åt att dels äta frukost i lugn och ro, dels leka med Skype.

När det passade drog sig faktiskt även herrarna Lundell, Holm och Caap sig upp ur sängarna ; McDonald's lockade och kanske även den friska luft man får genom promenaden dit.

Efter att ha brännt ytterligare en del av matkassan på det originella "Extra Foods" gick vi hem för att laga mat. Sen dukade vi. Sen åt vi middag. Sen diskade vi. Sen är det pretty much "call it a day" i Fernie när man inte åker skidor. Vi hinner inte med mycket mer än så eftersom vi inte har några tider att passa här.

Vi som inte nöjde oss med att göra ingenting i en hel dag bestämde oss för att ge "Fernie Ghostriders", det lokala hockeylaget, en chans att underhålla oss. Förväntningarna var egentligen inte alltför höga, men biljettpriset varslade om idrott på en ansenlig nivå. I sällskap av vår vapendragare "dansken" rullade jag, Max och Holm iväg mot ishallen, som ligger två hus bort från vårt hostel.

Någon hög nivå på spelet var det inte tal om. Målsnål och fumlig hawaii-hockey är en ganska träffande beskrivning. Såväl publik som spelare var mer intresserade av att följa dem många och alldeles för sena tacklingarna än pucken. Max noterade observant att det skulle blivit fler mål om spelarna kunde förmå sig träffa pucken. 

Hemmapubliken var något i särklass. Ölen flödade och likaså kommentarerna om motståndarlagets spelare. Ramsan "Let's go Ghostriders" synkade faktiskt på läktaren till och från, men annars skriker alla sin egen melodi. Och mycket. En jävla massa bönder helt enkelt som vi säger hemma. Likheterna med HV71-klacken verkade aldrig ta slut. 

En spännande avslutning på matchen fick vi iallafall. Efter en kvittering (2-2) med 1,1 sekunder kvar avgjordes matchen av övertid och straffar. Till vår glädje torskade Fernie's stolta spökryttare, det var underbart att se besvikelsen i ögonen på hockeyentusiasterna omkring oss.

Det här blev ett ganska lagom långt inlägg tycker jag. Så nu räcker det. //Hampus