Trots Holms löfte om radiotystnad i 72 timmar blev det blogg-dags. Det kom helt enkelt förlite puder (enligt mätningarna 5 cm) och inte de jättedump som lovats på Weather Channel. Så vi börjar med vad som hände på onsdag morgon. Väckarklockorna ringde klockan 07.00 och 4 gossar steg upp ur sängarna, taggade till tusen för att äntligen få åka puder igen. Och ja, endast fyra hade siktet inställt på backen. Den 5 nissens inre nördighet hade dagen innan vunnit kampen och en ny dator lockade mer än nyfallet powpow.


 Max var den enda som inte tog med sig en dator hit till Fernie. För att stilla sin datorabstinens har han tapppert bönat och bett för att få låna någon av de fyra lap tops som stått här i vårt Lower Penthouse. Men detta var tydligen inte tillräckligt för att stilla ett kraftigt beroende (framför allt orsakat av ett långdraget WOW-missbruk http://eu.wowarmory.com/character-sheet.xml?r=Jaedenar&n=Garbo). Resultatet blev att klockan 09.05 i onsdags satte han sig på en buss med destination Cranbrook, Wal Mart. Vad som verkligen hände vet ingen annan än han och därför ska han själv få berätta vad som hände. Men jag kan ju säga att vadslagningarna haglade här hemma om han skulle lyckas ta sig tillbaka hem eller inte. Lycklig utgång var en riktigt högoddsare.

Nu åter till skidåkningen. Som sagt så gick vi upp tidigt och stod på hiking spot redan klockan 08.20. Hiking spoten är en plats där en mindre tvärgata korsar huvudgatan vilket skapar en smidig plats för bilar att stanna på, i alla fall på den sidan av vägen som går mot backen. På andra sidan vägen är tvärgatan delad i två av en refug. Två tydliga enkelriktat-skyltar visar klart att man bara får köra in på den högra filen.. väldigt logiskt eftersom det är högertrafik. Torts detta verkar dessa Fernian-rednecks ha ruggit svårt med höger och vänster liksom att styra en bil. Vi börjar fundera på om de finns rattar i dessa monsterbilar eller om de helt enkelt hoppas på bumper car-principen (förr eller senare studsar man rätt om man kör in i räckena).

Vi stod alltså glada i hågen med tummen ut i gatan och väntade på att bli upplockade när en pick up size XXL kom farande och för att svänga in på tvärgatan på andra sidan vägen. I full fart satsade han på vänsterfilen, alltså mot enkelriktat (att köra på höger sida av vägen är töntigt), och passar i farten på att klippa den ena enkelriktat-skylten med kofångaren. Det sjuka med detta är att bilen var så enormt stor att skylten inte nådde över motorhuven vilket resulterade i att skylten flög åt sidan medan blien glatt tuffar vidare. Förmodligen svor föraren i bilen över att han inte köpt en ännu större bil så att lacken inte skulle repats.

Väl i backen var åkingnen bättre än förväntat. En analys av vindarna, genomförd av Holm och mig, gjorde att vi lyckades spåra områdena dit snön blåst. Lyckliga hittade vi knähögt puder i Ceder Bowls skogar. Grunden under var inte optimal men vi njöt ändå till fullo av att åter känna lössnö yra runt kroppen. Men man vill alltid ha mer... Så vi bestämde oss för att hike'a (inte lifta! Hike'a = knata uppför berget) upp till Snake Ridge. Holm och Hampus valde var sin linje i lössnön lite längre ned än Erik och Mig. Som vanligt ska vi vara störst, bäst och vackrast vilket i det här fallet betydde: gå högt upp för att sedan skråa långt till en öppen yta som vi tidigare spanat in.

Jag ser ganska snabbt att jag inte kommit tillräckligt högt upp för att ta mig dit. En tät skog med följande stup låg emellan oss och den öppna linjen vilket gjorde att jag gav upp. Jag stannade och sa till Erik att jag skulle ta en linje rakt ned istället. Han nickar och fortsätter in i skogen. Det var det sista vi såg av Erik på 1,5 timme. Hampus, Holm och jag väntade nere vid liften (enda stället man kan komma till från det åket vi valt) i 20 minuter innan vi började förstå att något måste hänt.

Liftpersonalen hade inte sett honom och berget var tomt. Vår search & rescue-instinkt satte igång och vi sa till liftkillen att meddela oss om han skulle se Erik komma åkande. Vi begav oss uppför liften och vidare ned till nästa lift där jag även där bad dem hålla utkik efter en svartvit skidåkare med en svensk flagga på armen. Det var då som det blev allvar. En efterlysning gick ut till all skidpersonal, skidpoliser och sjukvårdare på fjället. "Erik Lundell, Svensk, Svartvitt Peak Preformance-ställe, svensk flagga på armen, svart Giro Hjälm, Svarta Oakley Crowbar, rödsvarta Black Crows-skidor,svart ryggsäck; sågs senast på Snake Ridge". Jag blev kvarhållen som vittne och blev tvungen att invänta polis för att bli förhörd. Under tiden ger sig Holm och Hampus själva iväg till den plats vi senast såg Erik på. Jag får stå kvar vid liften med personal som börjar dra skräckhistorier om olika olyckor de varit med om runt om i Kanada, lagom roligt.. Efter 1 timme fick jag ett meddelande från en av avalanch patrol-killarna att de hittat Erik. Men han kunde ingen säga i vilket skick Erik var i eller vad som hänt. Det tog ytterliggare en halvtimme innan vi åter träffade Erik som utförligt blev utfrågad av oss vad som hänt.

Skogen som han skråade in i visade sig vara enormt brant och mynade ut i ett par feta stup. Utan något annat val hade han knäppt av sig skidorna för att vandra uppåt och runt stupen. Han lyckades då hamna i en renblåst ravin där han knäppte på sig skidorna och bokstavligen gick ned för hela branten. Så i över 45 minuter hade han försökt ta sig nedför knappa 100 fallhöjdsmetrar. En höjdrädd Erik blev lätt förvånad då han svettig kom ner till liften och fick höra att han var efterlyst i hela systemet. Numera håller vi ihop bättre på berget!

På kvällen firade vi Oskar (en av Saltis-grabbarna) som fyllde myndig i BC. Det blev en trevlig tillställning som började med pizzamiddag som övergick i hemmafest vilken tog slut framåt småtimmarna. Idag (torsdag) har vi satt igång med vår nya Bummar-hobby, virkning. Emma och Elin har lärt oss virka mössor så nu sitter alla utom Caap (om pillar på sin nya dator) och virkar. Erik är den som tränat mest och han sitter i nuläget och drar upp halva mössan som blev förstor. Och tro inte att vi börjar med enfärgade tråkiga saker. Holm satsar ränder medan Erik gör en Epstein Design-mössa, halva bestående av en svensk flagga, halva vit. Vad Hampus pillar på vet bara gudarna.. Min svarta tråd tog slut lite tidigt så den svenska flaggan har inte börjats på än. Ett besök hos garntjejen Naomi är alltså en av prioriteringarana imorgon.

Sådär jag, nu har jag nog lyckats slänga upp det längsta inlägget någonsin. Det innehåller med största sannolikhet tillräckligt många grammatiska fel för att få vilken svenskalärare som helst att brista i gråt. Vad ska jag säga? Jag är för lat för att läsa igenom all skit jag klämt ur mig helt enkelt!

Nu ska jag avsluta med lite hälsningar:

• Ett extra stort grattis till Thilda som tagit körkort precis!
• Vinkar glatt till Micke, Matte och Adrian som förmodligen jobbar gärnet på Investerum för tillfället. Och att Björn klarar sig i Ume'.
• Amis, sluta drägla efter alla jibbare!
• Många pussar till Tessan och MM!
• Hoppas brorsan lyckats få tummen ur och gått vidare med någon av alla tjejer som han "bara är kompis med".
• Emil och Jesper, skulle vilja se er dömma en hockeymatch här. Det är oftast mer blod än is efter tredje perioden.
• Vi har hittat en grym wake Jocke! Taggad?
• Alex, hörde att det blir mycket rida av för din del!

Puss och Kram - Ses på Stan!
 
*Isac*